Att vara tjej och bli tunnhårig..
Det finns nog inte en kvinna på jorden som inte tycker den tanken är obehaglig. Mycket kan man stå ut med; bli knubbig, ha finnar.. det är jobbigt, pinsamt och hemskt men att tappa håret.. är inte det steget värre? För mig är det definitivt så.
Nu är det ju så att jag har PCOS, och jag har vetat sen jag var 16 (då en gynekolog sa att min äggstock var förstorad) att något varit lite ur synk för mig. Men jag har aldrig, aldrig trott att detta skulle påverka mitt hår. Aldrig!
Jag är blond och har alltid fått komplimanger för mitt hår, hur tjockt och blankt det är. Det har verkligen varit en del av mitt utseende och något jag tagit för givet. Jag läste för typ 1.5 år sen att man kunde bli tunnhårig (male pattern baldness) om man hade PCOS, men jag slog bort det. Det kändes inte som nåt som kunde hända mig. För jag ser ju så kvinnlig ut.
Men nu händer det.. det suger så jävla mycket så jag kan inte beskriva det. Jag märkte för cirka 6 månader sen att det hade blivit lite tunnare uppe på huvet. Dock inte så mkt att nån annan märkte det; som tur är hade jag jättemycket hår till att börja med. Jag kan stå ut med tunnare hår på huvet. Men sista månaderna har min hårlinje.. jag minns inte vad det heter på svenska? Men jag har iaf receeding hairline :(
Det är små små hål där håren satt förut. En del fjun hänger kvar. Det ser löjligt ut. Det handlar bara om kanske en halv centimeter, och jag kan stå ut med en halv centimeter, det går ju att ha lugg.. men vafan?? Jag är ju KVINNA.
Detta har verkligen tagit en törn på mitt självförtroende. Har inte pratat med nån om det föruotm min bästis förra veckan, jag ställde mig under badrumslampa och tittade lite uppåt och hon erkände att det syntes då.. men hon sa att det var inte märkbart annars och jag skulle inte oroa mig. Nej.. det är lätt att säga det :)
Igår bröt jag nyheten för min pojkvän. Han hade inte sett något vilket jag förstår, hur ofta står han och spanar in min hårbotten eller hairline? Det kändes såklart bra att höra att ingen sett det utan att jag påpekade det. Om jag nu bara kan stoppa det..
I samband med att jag träffade min bästis sa hon även "men gumman.. har du plockat bort hela ytterdelen av dina ögonbryn?!". vilket jag inte har. Jag har inte fattat varför de har "trillat av", (den sista tredjedelen av ögonbrynet, mot tinningen) så jag har bara varit duktig och fyllt i med en matt ögonbrynspenna och tänkt "jaha jag kanske noppade för mkt när jag var yngre eller nåt...". Efter att hon sa det började jag tänka att detta kanske är länkat till min PCOS. Efter att ha researchat på internet insåg jag att det verkar hänga ihop med sköldkörtelproblem. VILKET JAG HAR HAFT Och fick medicin för! Jag hade för låg sköldkörtelsaktivitet och fick tyroxin för det. Till slut var nivåerna normala och jag slutade med medicinen.
Idag vaknade jag med hemsk huvudvärk och kände mig ganska deppad över det här, fast besluten att ta tag i det genast. Ringde sjukhuset och fick prata med en väldigt vänlig sjuksyrra. Förklarade att min hairline receedat och att yttre delen av ögonbrynet inte finns kvar. Hon skulle lämna meddelandet till min Dr och sedan ringa tillbaka i eftermiddag, ev ville de ha in mig för blodprov. Jag hoppas verkligen det. Jag tänker aldrig mer vara passiv vad gäller detta. Har gått i flera år och försökt medicinera mig själv med olika naturkurer och tillskott, ätit antidepressiva och tyroxin, testat stenålderskost etc. Och de har alla hjälpt litegrann men jag fattade ju aldrig att alla mina symptom hängde ihop! De måste behandlas som en SAMLING symptom som alla hänger ihop, inte som ett gäng separata symptom.
Jag är beredd att poppa vilka piller som helst så länge det hjälper mig att känna mig ung och frisk.
Metforminet verkar funka, idag mår jag inte illa alls, har inte ont i magen. Käkade just leftovers från gårdagens lax till lunch, känner mig mätt och nöjd. Har ökat dosen till 1500 mg om dagen eftersom man tydligen ska upp till 2000 mg om dan för full effekt, och mina sideeffects har i princip försvunnit, so why not.
Det är så lätt hänt att man sitter och googlar i timtals när man har PCOS. Man läser andras upplevelser, lär sig allt om mediciner och testosteron och insulin och hair follicles.. jag tror inte detta är bra efter en viss gräns eftersom man stressar upp sig själv. Kunskap är power. Man ska lära sig allt man kan, men man ska nog undvika skräckhistorier. Hålla sig till faktasidor.
Måste försöka komma igång med motionen. Moderat motion skall tydligen vara bäst för insulinnivåerna. Är det jogging eller? Har extremt dålig kondis eftersom jag legat ner så mkt på slutet. Man ska tydligen undvika tyngdlyftning och styrketräning när man har pcos. Gör inget för mig. Jag gillar visserligen att arbeta mot min egen vikt (situps etc) men det är nog inte skadligt.
Nä hörni, det här blev lite trist inlägg. Jag hoppas återkomma med glada nyheter när sköterskan ringer tillbaka. Tills dess ska jag hålla mig ifrån google och orden "receeding hairline", "female hairloss" och "pcos male pattern baldness".
Ett tips för er som känner er lite stressade, arga, ledsna eller frustrerade är att testa MINDFULNESS. Det är en typ av avslappning/meditation där man lär sig acceptera och vara medveten om man vad som händer i kropp och själ.
Det finns nog ljudfiler man kan ladda ner. Sen lägger man sig på en filt på golvet och bara lyssnar. Finns korta och långa versioner. Gör det några gånger och i veckan och du kommer bli mer alert och vaken samt sova bättre.
Kämpa på därute!
Er trogna PCOS-kossa
Kommentarer
Postat av: Liselotte (LisleottePCOS)
Hej! Hemskt att du ska ha oturen att tappa håret. Det är ganska ovanligt att man tappar håret vid PCO/S. Har aldrig hört någon procentsiffra om det. Har träffat på en eller kanske två kvinnor med PCOS (i sverige) förrut som tappat håret och fått mycket tunt hår. Hoppas processen slutar för din del.
Har själv klarat mig ifrån att tappa hår på huvudet. Har kanske något hårigare haka och kinder men det håret är ljust.
Jo jag kan ff avstå och vara mindre frestad av mat, äter ff för stora portioner till och från. Jag tränade 2 timmar i gym, 45 min vattengypa och promenader på 60-90 min när det gick som bäst med vikten. Nu har jag inte haft den motivationen på ett antal år... har gått upp några kilo sedan 2005 när jag började ny anställning (Ironiskt nog i sjukvården där jag hör mycket om hälsa).
Ha det så gott! Liselotte
Trackback
