pcoskanfaraathelvete

Jag började käka Metformin förrförra Onsdagen, alltså för 11 dagar sedan. 

Och jag har gått ner 4 kilo. Från min startvikt på 66 kilo (jag är 1.76 lång) vägde jag imorse starx under 62.

Det är faktiskt ganska otroligt. Som jag har kämpat med att gå ner de där extra 5 kilona jag lagt på mig sista åren.. och så börjar jag med detta lilla piller, och VIPS. 

Vips vill jag inte överäta. Vips känns onyttig mat riktigt avskräckande. Vips äter jag en normal portion och sen vill jag inte ha mer.

För en människa utan problem med sötsug och hetsätning låter väl detta inte som något speciellt. Men för mig, vars värld har styrts av mat och mina framgångar och misslyckanden, mina desperata försök att inte äta, att äta nyttigt, att hålla mig ifrån, att dölja matmissbruket... för mig är detta något helt livsomvälvande.

Jag har verkligen inte medvetet "bantat". Jag har ätit när jag har varit hungrig. Och jag har ätit det jag velat ha, med fokus på fett och protein.

Lax med pressad citron till middag nästan varje dag (2 fileer) med mosad avacado, färsk bladspenat och gröna ärtor (av nån anledning har jag varit otroligt sugen på detta varje dag och med tanke på hur nyttigt och gott det är kan jag inte klaga).

Till frulle har jag oftast ätit 2 kokta ägg på knäckebröd.

Sen har jag klämt lite smågrejer imellan målen, nötter, frön, en bit ost eller nåt annat fett/proteinrikt.

 Så för er som kämpar kan jag bara säga: gör er själva en tjänst och sumpa kolhydraterna, höj fettintaget och ge er själva 2 veckor. Jag garanterar att ni kommer gå ner minst 2-3 kilo även om ni äter stora portioner. När kroppen inte får massa kolhydrater bränner den sina fettlager. Man blir även piggare och slipper svullen mage.

Imorron ska jag äta rökt makrill, kokt ägg, avocado, ärtor och spenat till lunch.

MEN mina vänner.. idag bestämde jag mig för att testa en av dessa low carb high fat-desserter som jag hittat recet på. Jag var faktiskt ganska sugen på något sött efter 11 dagar, men det var mest nyfikenhet på hur det skulle funka att baka utan socker. Detta recept använde jag:

Eftersom jag inte hade ätit nåt sen frukost gick det rätt snabbt i svängarna när jag lagade den! 

Resultatet blev gott - men den var inte som kladdkaka. Den gick att skära men var mjuk i konsistensen. Oerhört mäktig! Jag kokade hallon som jag hade till och syrligheten hjälpte till att göra det lite "fräschare". Jag bjöd min kille, och då han är en riktig gourmet var det trevligt att han tyckte det var jättegott och tryckte i sig en rejäl portion, trots att han är sjuk i influensa!

Så jag kan rekommendera denna kaka för er som vill äta nåt gott och lyxigt och tillfredsställa ert chokladsug utan att hetsäta.

Glöm ej att använda MÖRK choklad, 60-70%. 

Nu sitter jag här och mår lite småilla men utan det där sockerruset jag brukade få när jag inte kunde stå emot suget och tryckte i mig kakor, glass och lösgodis. Det känns mkt bra.

Blodprovet i måndags gick bra och jag hoppas på svar på onsdag eller torsdag. Kanske blir det ytterligare ett piller på min dagsmeny? Tyroxin vill jag minnas att det heter.

Igår slank jag in på H&M och inköpte en jättefin marinblå skjortklänning. Storlek 36 och den satt som ett smäck. Väldigt uppmuntrande! När jag ständigt försökte stå emot matsuget men ständigt "misslyckades" var det inte roligt att köpa kläder eller göra mig "fin". Jag tyckte bara jag såg jävlig ut ändå. Och då hade jag bara 5 kilo jag ville bli av med. Jag känner verkligen med er som har övervikt och lider av pcos. Mitt enda råd är att börja med metformin och lchf-kost.

Nu ska jag diska upp efter bakkaoset :)

På tal om kaos, när jag skulle vispa grädden tänkte jag "äh vafan jag kör den i smoothiemixern" eftersom jag inte äger en visp. Orka veva med en gaffel i en halvtimme liksom..

Efter att ha tryckt igång mixern kunde jag konstatera att grädden verkade tjockna, förtjust höjde jag hastigheten ytterligare.. och cirka 8 sekunder senare hade jag en smoothiemixer fylld av SMÖR.

En neggis kanske skulle ha blivit tjurig. Men jag tänkte "ok. smör. hmm. inga problem". Och så slängde jag ner 2 vitlöksklyftor, kryddade med svartpeppar och grillkrydda, och voila! Efter ytterligare 15 sekunder i mixern hade jag supersmaskigt kryddsmör som jag frös in i små foliepaket. Nästa gång det står biff på menyn åker ett av dessa små paket fram för att steka i och kanske även lägga en klick på köttet.

Vore roligt att höra av vilka ni som läser är?:)

Ha det fint

PCOsKossan

Det gick mkt bra för mig att få kontakt med min doktor. Han vill testa mitt i blod imorgon för att kolla om min sköldkörtel fungerar dåligt. Isåfall förklarar det att jag alltid är kall i kroppen, ofta är trött och har tappat ytterdelen av mina ögonbryn. 

Idag gick jag till jobbet trots att jag faktiskt känner mig ganska risig. Av nån märklig anledning har jag slängar av feber från och till och känner mig jobbigt varm. Mår också ganska illa från och till idag vilket nog har att göra med att jag har ökat dosen av metformin.

Igår var jag duktig och promenerade en timme på kvällen. Här i London är det vår, med mellan 10-17 grader och solen tittar fram lite då och då. På min kvällsprommis hade jag bara en t-shirt och mjukisbrallor och dessutom fick jag ytterligare vårkänslor när jag hittade en jättebuske syrener! Nu står en nyplockad bukett i vardagsrummet och satan vad gott det luktar :)

Nu ska PCOSkossan ta sig nåt att äta och sedan ska jag samla ihop några lovande LCHF dessert-recept. Det blir fest här snart och jag måste göra något jag kan äta när alla andra trycker i sig socker och kakor och sprit. Annars vet jag hur det blir...

Tjilong!

Nu är det ju så att jag har PCOS, och jag har vetat sen jag var 16 (då en gynekolog sa att min äggstock var förstorad) att något varit lite ur synk för mig. Men jag har aldrig, aldrig trott att detta skulle påverka mitt hår. Aldrig!

Jag är blond och har alltid fått komplimanger för mitt hår, hur tjockt och blankt det är. Det har verkligen varit en del av mitt utseende och något jag tagit för givet. Jag läste för typ 1.5 år sen att man kunde bli tunnhårig (male pattern baldness) om man hade PCOS, men jag slog bort det. Det kändes inte som nåt som kunde hända mig. För jag ser ju så kvinnlig ut.

Men nu händer det.. det suger så jävla mycket så jag kan inte beskriva det. Jag märkte för cirka 6 månader sen att det hade blivit lite tunnare uppe på huvet. Dock inte så mkt att nån annan märkte det; som tur är hade jag jättemycket hår till att börja med. Jag kan stå ut med tunnare hår på huvet. Men sista månaderna har min hårlinje.. jag minns inte vad det heter på svenska? Men jag har iaf receeding hairline :(

Det är små små hål där håren satt förut. En del fjun hänger kvar. Det ser löjligt ut. Det handlar bara om kanske en halv centimeter, och jag kan stå ut med en halv centimeter, det går ju att ha lugg.. men vafan?? Jag är ju KVINNA. 

Detta har verkligen tagit en törn på mitt självförtroende. Har inte pratat med nån om det föruotm min bästis förra veckan, jag ställde mig under badrumslampa och tittade lite uppåt och hon erkände att det syntes då.. men hon sa att det var inte märkbart annars och jag skulle inte oroa mig. Nej.. det är lätt att säga det :)

Igår bröt jag nyheten för min pojkvän. Han hade inte sett något vilket jag förstår, hur ofta står han och spanar in min hårbotten eller hairline? Det kändes såklart bra att höra att ingen sett det utan att jag påpekade det. Om jag nu bara kan stoppa det..

I samband med att jag träffade min bästis sa hon även "men gumman.. har du plockat bort hela ytterdelen av dina ögonbryn?!". vilket jag inte har. Jag har inte fattat varför de har "trillat av", (den sista tredjedelen av ögonbrynet, mot tinningen) så jag har bara varit duktig och fyllt i med en matt ögonbrynspenna och tänkt "jaha jag kanske noppade för mkt när jag var yngre eller nåt...". Efter att hon sa det började jag tänka att detta kanske är länkat till min PCOS. Efter att ha researchat på internet insåg jag att det verkar hänga ihop med sköldkörtelproblem. VILKET JAG HAR HAFT Och fick medicin för! Jag hade för låg sköldkörtelsaktivitet och fick tyroxin för det. Till slut var nivåerna normala och jag slutade med medicinen. 

Idag vaknade jag med hemsk huvudvärk och kände mig ganska deppad över det här, fast besluten att ta tag i det genast. Ringde sjukhuset och fick prata med en väldigt vänlig sjuksyrra. Förklarade att min hairline receedat och att yttre delen av ögonbrynet inte finns kvar. Hon skulle lämna meddelandet till min Dr och sedan ringa tillbaka i eftermiddag, ev ville de ha in mig för blodprov. Jag hoppas verkligen det. Jag tänker aldrig mer vara passiv vad gäller detta. Har gått i flera år och försökt medicinera mig själv med olika naturkurer och tillskott, ätit antidepressiva och tyroxin, testat stenålderskost etc. Och de har alla hjälpt litegrann men jag fattade ju aldrig att alla mina symptom hängde ihop! De måste behandlas som en SAMLING symptom som alla hänger ihop, inte som ett gäng separata symptom.

Jag är beredd att poppa vilka piller som helst så länge det hjälper mig att känna mig ung och frisk.

Metforminet verkar funka, idag mår jag inte illa alls, har inte ont i magen. Käkade just leftovers från gårdagens lax till lunch, känner mig mätt och nöjd. Har ökat dosen till 1500 mg om dagen eftersom man tydligen ska upp till 2000 mg om dan för full effekt, och mina sideeffects har i princip försvunnit, so why not.

Det är så lätt hänt att man sitter och googlar i timtals när man har PCOS. Man läser andras upplevelser, lär sig allt om mediciner och testosteron och insulin och hair follicles.. jag tror inte detta är bra efter en viss gräns eftersom man stressar upp sig själv. Kunskap är power. Man ska lära sig allt man kan, men man ska nog undvika skräckhistorier. Hålla sig till faktasidor. 

Måste försöka komma igång med motionen. Moderat motion skall tydligen vara bäst för insulinnivåerna. Är det jogging eller? Har extremt dålig kondis eftersom jag legat ner så mkt på slutet. Man ska tydligen undvika tyngdlyftning och styrketräning när man har pcos. Gör inget för mig. Jag gillar visserligen att arbeta mot min egen vikt (situps etc) men det är nog inte skadligt.

Nä hörni, det här blev lite trist inlägg. Jag hoppas återkomma med glada nyheter när sköterskan ringer tillbaka. Tills dess ska jag hålla mig ifrån google och orden "receeding hairline", "female hairloss" och "pcos male pattern baldness".

Ett tips för er som känner er lite stressade, arga, ledsna eller frustrerade är att testa MINDFULNESS. Det är en typ av avslappning/meditation där man lär sig acceptera och vara medveten om man vad som händer i kropp och själ.

Det finns nog ljudfiler man kan ladda ner. Sen lägger man sig på en filt på golvet och bara lyssnar. Finns korta och långa versioner. Gör det några gånger och i veckan och du kommer bli mer alert och vaken samt sova bättre.

Kämpa på därute!

Er trogna PCOS-kossa

Jag mår helt ok! Gick och jobbade idag och det kändes grymt skönt att få träffa kollegorna och få lite hederligt arbete utfört. När man ligger på soffan och kollar på dvdbox efter dvdbox börjar man undra lite över the purpose of life..

Maten idag:

Frulle - köttfärsås! Trot eller ej.. hann inte laga frukost och det fanns en matlåda i kylen så jag micrade en liten skål av det och slukade. Funkade hur bra som helst, fett och protein och lite tomat som piggar upp. Höll mig till klockan 1.

Lunch: en halvliter (!) tomat och basilikasoppa med en halv skivad avocado och bladspenat.

Mellanmål: äpple, apelsin

Middag: ugnsgrillad lax med pressad citron och svartpeppar. Avocadoröra med bladspenat och pinjenötter.

Efterätt: kiwi, äpple

Så ja, lite för mkt frukt idag kanske. Men på det stora hela ingen dålig dag :)

Imorron blir det laxresterna med spenat och rivna morötter till lunch på jobbet. Till middag tror jag min älskling ska få tortellini. Han tillhör nämligen det där smala sega jägarsläktet som kan proppa i sig skit konstant utan att gå upp mer än kanske 300 gram. Som han själv sa "jag försökte bli fet en gång". Det var på julen, och han tryckte i sig 1 kilo guldnougat på en dag, utöver julbordet. Stackarn ville ha lite fläsk på benen.

Dock skulle jag ju såklart föredra att han åt noll raffinerat socker och endast fullkornsveteprodukter.... men i detta nu sitter han och gnager på en 500 grams chokladkanin han fick i påskpresent på jobbet. Till detta dricker han en öl och i en skål ligger det gelegodis. Fötterna på bordet och fotboll på tv:n.

Boys will be boys och kärrings will be kärrings, I guess.

Kram er PCOS-kossa

Jag har fortfarande magknip och gaser men inte fullt lika skandalösa volymer.

Vad som inte slutar förvåna mig är den enorma skillnaden på min aptit.. nu har jag visserligen inte rört mig utanför lägenheten på några dagar då jag har varit så dålig, så det kan ju vara avsaknaden på fysisk rörelse.. men i ärlighetens namn har det aldrig gjort någon skillnad förut!

Jag klarar helt enkelt inte att äta så mkt längre! För mig är detta en HELT ny upplevelse. Jag är tjejen som en gång åt 16 mackor (det var tävling, men ändå!) och alltid alltid alltid äter mer än min kille om jag får chansen. Jag är tjejen som äter 400 gram biff MED tillbehör OCH efterrätt samt skrapar killens tallrik och gärna vill ha kakor en halvtimme senare.

Jag är tjejen som kan baka en hel sockerkaka och äta upp hela själv, in one go. Men nu...

Jag lagade köttfärsås tidigare, eftersom jag ätit så klent de här dagarna tänkte jag att min kropp skulle välkomna lite biff.

Jag brukar äta 2 proppfulla tallrikar byggda på höjden (och sedan ligga som en trött padda med gravidmage förvisso, men jag brukar inte klara att sluta!). Nu däremot.. Jag klarade inte ens att skopa upp en stor portion! Tvärtemot skopade jag tillbaks lite sås i kastrullen för att det "såg" så mkt ut. Fullkomligt bisarr upplevelse för en pcos-kossa av högsta rang.

Jag åt en helt normal portion. Och var sedan så mätt att jag inte ens ville se mat.

.......................................

Ja mina vänner. Fortsätter det såhär kommer jag sannerligen gå ner i vikt. Det är en sak som är jäkligt säker.

Jag har börjat samla LCHF recept eftersom jag aldrig klarat kolhydrater eller socker. Dock är jag ingen hardcoreLCHF:are. Jag älskar bär och frukt (även om jag försöker hålla ner kvantiteterna) och jag vill inte ha harcore animaliskt protein varje dag, varje mål. Jag äter dock aldrig pasta, ris eller potatis om det inte är ett himla speciellt tillfälle eller jag inte har "något val". Det händer kanske en gång i månaden. 

En vanlig dags meny för mig skulle kunna vara:

Frulle: 2 knäckemackor med skivad kokt ägg, kaffe

mellanmål: äpple

lunch: 250 g kycklingfile med hommous, färsk spenat, brocolli, tomat

mellanmål: bär (typ 150 g)

middag: köttfärssås

Så jag antar att min diet är en blanding av stenålderskost och LCHF. Passar mig bra men jag måste definitivt passa mig för att äta för mkt frukt. Rusar lätt iväg då och blir svullen och knepig i magen. Dock tänker jag aldrig sluta äta bär! Det är nyttigt, SVINGOTT, har inte så mkt kolhydrater och ger iallafall mig superfin hy. Varje dag i 2 veckor innan jag började på Metforminet åt jag följande tll middag:

150 gram frysta hallon

150 gram frysta körsbär

150 gram frysta blandade bär (blåbär, svartvinbär etc)

en rejäl nypa kanel

sockerfri koncentrerad saft, 2 msk

2 msk fet naturell youghurt

Kör i matberedeare eller smoothie mixer, stanna så fort alla bär är helt krossade. Det blir som glass/sorbet och är verkligen otroligt gott. Jag brukar strö solrosfrön ovanpå, mandlar är också gott.

Det jag skulle komma till är att jag har sett stor skillnad i min hy under de här två veckorna. Visserligen har jag inga finnar längre (jag började med tetracykliner i oktober) men min hy har sett trött, grå och "gammal" ut. Nu har flera personer kommenterat att min hy har "glow" och den känns verkligen bebislen. Kanske inte har nåt samband men jag tror det eftersom jag inte förändrade nåt annat i min kost eller livsstil.

Idag har varit en ganska seg dag, det har regnat här i London och jag somnade inte förrän 06 i morse (??) vaknade sedan kl 11.00... Inte likt mig då jag vanligtvis sover 8 timmar, gärna mer. Vet ej om det är Metforminet eller bara ett resultat av att ligga och dega på soffan i 3 dar.

Såhär på 5e dagen efter insättning av Metformin kan jag konstatera att jag mår bättre, min mage mår bättre och jag känner mig piggare. Dock långt ifrån perfekt. Men jag håller ut!

Kram er PCOS-kossan

(Ja ni vet mkt väl hur vi kan vara!)

Efter att förra året blivit diagnostiserad med PCOS (nåt man får slåss för! kan tiläggas) så har jag under ett års tid misslyckats KAPITALT med att fixa detta med min kost. Tidigare (ca 3 år sen) åt jag stenålderskost och sprang nån mil om dan, mådde prima och var i otroligt bra form. Men har inte hittat motivationen eller energin att gå tillbaka till den livvstilen igen, framförallt har sockersuget stått i vägen. Har klarat 2 dar, kanske 4 i bra perioder, men sedan tryckt i mig massa kolhydrater och socker och vaknat med ömma muskler och bulldog-ansikte dagen efter. Anledningen till att jag nu testar metformin är att jag börjat bli tunnhårig! Ve och fasa, helvete och handgranat! Vägrar acceptera detta! Man kan ju för fan inte gå omkring utan HÅR heller??

Jag är en av dem med PCOS som haft "tur", jag är förhållandevis smal (BMI 22), och har tack vare tetracykliner fått superfin hy utan en enda finne. Så jag har lyckats dölja mitt problem för omvärlden (utom för pojkvännen såklart.. jesus vad han har fått ta skit!) men när jag nu upptäckte att om jag står under en skarp lampa och tittar lite uppåt.. DÅ SER JAG MIN SKALP! då blev det lite för verkligt och lite för läbbigt. Piller tack!

Hade tur nog att få träffa en mkt samarbetsvillig läkare, Dr Stafford på Westminster and Chelsea hospital (bor i London) och jag var förberedd på skepticism och kostråd IGEN.. men tvärtom sa han "jaha men ska vi testa Metmorfin då? Och sen ett piller som totalblockar testosterontillverkning? Låter det bra?". 

OM DET LÄT BRA?

 Har inte bemötts med så mkt respekt och känt mig så lyssnad på under hela denna jäkla process. En kvinnlig läkare på SÖS lyckades faktiskt en gång övertala mig att lära mig LEVA med PCOS eftersom det faktiskt är en helt naturlig statistisk variant och inte en sjukdom. Det är nog extremt lätt att säga för nån som inte upplever extrema cravings, knappt kan kolla på mat utan att gå upp i vikt, har såna extrema energidippar att de somnar på jobbet och börjar få musche!

Fan vakna and smell the coffe liksom, jag må vara en förhållandevis stark och confident kvinna men någon måtta får det vara. Denne Dr Stafford har nu satt mig på 500 mg två gånger om dagen av Metmorfin. Om 4 veckor ska jag dit igen och vi ska reviewa hur det går, hur jag mår och om vi ska sätta in testosteronblockeraren, vad den nu hette. I övrigt äter jag även p-pillret yasmine som har hjälpt med håret som började poppa upp här och där. 

Jag hoppas nu att denna formidabla cocktail av kemiska lösningar skall hjälpa mig njuta av livet igen. Jag är 25 år och har nu slösat 2 år på att må SKIT både fysiskt och psykiskt av detta, och lite VERKLIG hjälp på traven vore härligt.

Jag har nu käkat Metformin i 4 dar, och jag mår skit! Tänker inte hymla med det. Första dagen var jag extremt trött. Somnade på jobbet! Vaknade av att en kollega kom in med nåt viktigt papper och jag flög upp med huvet från skrivbordet och började babbla på svenska. Hon såg mkt förvirrad ut och tyckte jag borde gå hem för dagen. Vilket jag gjorde. Och sen dess har jag legat i soffan. Tyvärr råkade starten av Met hända samtidigt som min mens kom (jag har mens varje månad) så det är svårt att avgöra vilka fysiska effekter som kommer av vad. Jag mår alltid förjävligt innan och under mensen. Blir svullen i hela kroppen. Det är så deprimerande att gå upp på morgonen och se sig i spegeln, och mötas av Winston Chuchill. Svårt svullen och med små igenproppade kinesögon som ingen eyeliner i världen kan rå på. Mensvärken, humörsvängningarna (från djupaste sorg till extrem trötthet till sån irritabilitet att jag vill kasta mig själv eller någon annan ut genom fönstret) har inte gjort det lättare. 

Jag har en skön kombo av influenskaliknande symptom (feber, ömhet i kroppen, huvudvärk och ont bakom ögonen, trötthet), mensvärk och slutligen en härlig kavalkad av så kallad GI = gastro-intestinal problems.

I mitt fall innebär det att jag har ett nästan konstant magknip (ni vet av den sorten att man måste ligga helt still för varje rörelse gör att det kniper till riktigt ont i magen, en diffus men sjukt jobbig smärta), går på toan minst 1 gång i timmen (vilket i ärlighetens namn är trevligare än att vara förstoppad) och har extremt mkt gaser i magen.

Nu tänker du kanske "helvete, det där låter helt outhärdligt". Men nej. Har man gått igenom den konstanta pressen av att försöka leva ett härligt liv med PCOS, så vet man att temporär smärta som den här är fullständigt.. oviktig. Jag har hellre diarre och kramper i 2 månader än att gå och balansera på en tunn tråd av hopp, besvikelse frustration och sorg som har varit min vardag sista året. Man känner sig som ett måndagsexemplar. Om Met nu kan hjälpa mig med de här symptomen samt att gå ner de 4 extra kilo som verkar sitta KLISTRADE på mig vad jag än gör , då kommer jag bli mkt mkt glad.

Sista året har jag gjort det till en vana att klä mig helt i svart. Nu är jag blondin, och passar inte så bra i svart. Men jag har verkligen inte brytt mig. Med den konstant svullna "gravidmagen" och de oförutsägabara perioderna av svullenhet, har svarta kläder känts som den enda utvägen. Man klär ner sig för att inte synas. Vilket är sorgligt. Jag vet att jag är en ganska vacker ung tjej. Har många fina drag och har haft tur i det genetiska lotteriet på många sätt. Jag älskade att klä upp mig förut.. gå och shoppa.. visa lite hud, få komplimanger, synas! Och dit ska jag igen, så är det bara.

Och tills det händer tänker jag använda den här bloggen att spy ur mig den frustrationen som så lätt uppstår när man kämpar mot hormonerna. Om nån annan kan läsa och finna lite tröst i att de inte är ensamma (vi är så äckligt många, jag känner verkligen med er tiotusentals därute som har gått igenom samma sak som mig!) och kanske dela med sig tips och råd och erfarenheter av olika behandlingar... så är det bra. 

För att sammanfatta var jag befinner mig såhär 4de dagen efter insättning av Met:

1) Frekventa toalettbesök. Högljudda sådana.

2) Gaser. Stinkande sådana.

3) Dålig aptit som sjutton (mkt ny känsla för mig! love it!) Får tvinga mig själv att äta.

4) Magknip. 

5) Soffan är mitt hem.

6) Jag har influensa. Oklart om det hör till eller är en tillfällighet.

7) Vid mkt gott mod! Bara det faktum att min aptit gått ner vilket ALDRIG händer mig annars (inte ens när jag är sjuk!) talar om för mig att något händer som är värt att undersöka närmare.

Var befinner du dig? Dela med er nu! Låt oss ta ut frustrationen här, inte på dem omkring oss!

Stor kram

Er trogna PCOS-kossa